Det går inte utan kärnkraft

I Svenska Dagbladet kunde man i påskhelgen läsa ett entusiastiskt reportage från energiomvandlingens Tyskland:

”Istället ska vindkraften – till havs och till land – inom tio år svara för 25 procent av Tysklands installerade kraftverkskapacitet. Solkraft står för nästan lika mycket”.

Det här låter fantastiskt. På kort tid ska man alltså komma upp i nästan 50 procent från dessa energikällor. Lite senare i artikeln nämns dock att den tyska regeringens energimål handlar om att komma från dagens 20 procent till 35 procent av elförsörjningen från förnybara energikällor. Dessa 35 procent är ju lägre än de nästan 50 som det först talades om och då räknas ändå allt förnybart in (även biobränslen). Förklaringen till denna synbara motstridighet är att man i ena stunden talar om installerad kapacitet och i andra sammanhang om producerad elektricitet. Just för sol och vind har det en stor betydelse vilket sätt att räkna man använder. Dessa kraftverk står nämligen stilla stora delar av dygnet och producerar mycket mindre el än vad deras kapacitet är under perfekta förhållanden. Att använda kapacitetssiffror för dessa energiformer är därför en missvisande mätmetod som man bör undvika. Men som man naturligtvis drar fram om man vill framhäva och dramatisera utbyggnadens omfattning.

Samma typ av förvillning förekommer i Christian Azars entusiastiska solkraftsartikel på DN-debatt. Han nämner visserligen att kärnkraftverk får ut mellan 3 och 7 gånger så mycket ström för samma installerade kapacitet som sol- och vindkraftverk. Men trots detta slänger han sig främst med de missvisande kapacitetssiffrorna istället för att se på mer objektiva jämförelser om faktiskt producerad el. Om solkraftskapaciteten ökade med 21 GW i Europa förra året, så räcker det inte för att kompensera för den nedskalade kärnkraften på 6 GW, eftersom dessa 6 GW i praktiken producerar mer el.

Solkraften är en bra energikälla och man kan verkligen hoppas att den också blir billigare. Men poängen med solkraften är ju att den ska sänka koldioxidutsläppen och det kan den göra om man använder den för att minska på fossilkraften. Den tyska politiken just nu handlar dock om att först och främst lägga ner kärnkraften. All eventuell sol och vind kommer att gå åt till att kompensera för det bortfallet och klimatpolitiken har därmed i praktiken satts ur spel.

I de tyska planerna kan man svart på vitt läsa att man nu genomför en snabbutbyggnad av den fossila kraftverkskapaciteten. Dels finns det ett antal redan pågående byggen av gas- och kolkraftverk. Dessa ska bli färdiga till 2013 och ge 10 GW i ny kapacitet. Därutöver planerar man för ytterligare 10 GW nya gas- och kolkraftverk fram till 2020. Här har vi alltså en massiv utbyggnad av fossilkraften som pågår i det tysta. när läste man senast en artikel om dessa 22 nya kolkraftverk i svensk press?

Exemplen ovan har handlat om elektricitet. Om man vidgar perspektivet till all energi sammantaget så blir bilden för Tyskland ännu mindre rosenskimrande. Som Cornucopia påpekar är det tyska beroendet av fossila energikällor massivt, endast 2 procent kommer från sol, vind och vatten. Lägger man till biobränslen och sopförbränning så kommer man upp till 11 procent förnybar energi. Dessa elva procent vill den tyska regeringen pressa upp till 18 procent 2020. Som jämförelse ligger vi i Sverige redan på över 40 procent förnybart.

Sammantaget står vi inför en situation där Tyskland i praktiken har prioriterat ner klimatfrågan. Konrad Kleinknecht vid Universitetet i Mainz menar i en analys att Tyskland kommer att öka koldioxidutsläppen som ett resultat av den nya energipolitiken och att man blir det land i Europa som får de högsta koldioxidutsläppen per capita. Är det detta land som är miljörörelsens hopp?

GP DI

Inga kommentarer

Inga kommentarer ännu.

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

Lämna en kommentar