Konsumtionsperspektiv på utsläppen

Det har kommit en ny studie från Uppsala som visar att om man tar ett konsumtionsperspektiv på utsläppen så har växthusgaserna ökat med 20 procent. Detta i kontrast till det faktum att utsläppen har minskat om man ser på vår produktion. Tillväxtkritiska bloggar verkar ha julafton och menar att man fått bekräftelse på sina åsikter om den ohållbara tillväxten.

För det första är det bra att man har börjat titta på tidsserier, eftersom tidigare studier inte sett hur utvecklingen över tid varit. Att konstatera att utsläpp mätt på ett sätt är högre än om man mäter på ett annat är relativt ointressant om man inte kan se hur det utvecklas över tid. Uppsalastudien ser vid en första anblick ut att vara seriös, så här tänkte jag inte granska den på djupet. Man kan dock konstatera att den här typen av analyser alltid bygger på olika antaganden och att en norsk studie nyligen kom till motsatt resultat för Sveriges del.

Om Uppsalastudien står sig så är frågan vilken slutsats man ska dra? Är det vettigt att lägga ännu högre miljökrav på svenska företag? Beskattar man den inhemska miljövänliga industrin hårt så driver man ännu mer tillverkning ut ur landet. Vi kommer då att tvingas importera ännu mer miljöskadliga produkter från andra länder. Det är knappast en smart väg att gå. Men miljörörelsen verkar inte ha några problem med denna strategi. Beror det kanske på att ju mer man följer detta koncept desto sämre kommer utvecklingen att se ut i den konsumtionsperspektiva statistiken. Man får en självuppfyllande process som gör att man kan fortsätta att nära sina drömmar om domedagen.

Konsumtionsperspektivet på utsläppen innehåller dessutom en annan sida av myntet. I det vi tillverkar och exporterar bidrar vi till att sänka andra länders utsläpp. Ju mer järnmalm, stål, skogsprodukter och livsmedel vi lyckas prångla ut på världsmarknaden desto bättre för den globala miljön. Detta eftersom vi i vår tillverkning släpper ut så mycket mindre koldioxid och metan än vad mottagarländerna gör i sin produktion.

Den riktigt stora bomben med denna artikel är att Kjell Aleklett skrivit under den. Professor Kjell Aleklett är den tyngsta akademikern som driver frågan om peak oil. Han har tidigare menat att peak oil är en så kritisk fråga att klimatfrågan i jämförelse bör prioriteras ner. Argumentet har varit att tillgängliga resurser av fossilt bränsle helt enkelt inte räcker till för att uppnå de scenarier som IPCC målar upp. Man kan läsa hans artiklar på detta tema här:

Klimathotet är överdrivet eftersom oljan inte räcker

FN:s framtidsscenarier för klimatet är rena fantasier

Men nu verkar helt plötsligt klimatet vara den viktigaste frågan för Aleklett och han vill påverka inriktningen på förhandlingsarbetet. Innebär detta att han tror att peak oil har skjutits på framtiden? Denna fråga hänger i luften och väntar på ett svar.

 GP Ex Eff UI

3 kommentarer

  • By Mikael Sonesson, 14 september, 2011 @ 17:32

    ”Men nu verkar helt plötsligt klimatet vara den viktigaste frågan för Aleklett och han vill påverka inriktningen på förhandlingsarbetet. Innebär detta att han tror att peak oil har skjutits på framtiden? Denna fråga hänger i luften och väntar på ett svar.”

    Riktigt svag argumentation av er. Även om K. Aleklett framförallt drivit frågan om Peak Oil så har han även vid upprepade tillfällen hävdat att även klimatproblematiken är ett mycket stort problem. Dessutom: Huruvida Aleklett anser Peak Oil eller klimatfrågan är det största problemet är dessutom ointressant för sakfrågan, d.v.s. att växthusgasutsläppen fortsatt att öka sett från ett konsumtionsperspektiv.

    Vad gäller Cicero-institutets studie, som visar på att utsläppen från svensk konsumtion har minskat, är den metod som används där inte utvecklad för att mäta utsläpp för enskilda länder utan för att ge en övergripande global bild. Richard Warlenius har diskuterat Ciceroinstitutets resultat mycket utförligt: http://warlenius.wordpress.com/2011/05/17/okar-eller-minskar-sveriges-utslapp/

  • By Jonas Frycklund, 15 september, 2011 @ 08:35

    Det är en väldigt stor skillnad mellan att skriva DN-debattartiklar om att klimathotet är överdrivet och att skriva DN-debattartiklar om att klimathotet är underdrivet. Att just Aleklett, som kanske världens ledande peak oil-professor, gör den här tyngdpunktsförskjutningen är definitivt intressant.

    Logiskt kan båda ståndpunkterna stämma. Men om peak oil löser klimathotet av sig självt så är det ju tämligen ointressant att vi under en begränsad historisk period ökat våra koldioxidutsläpp. De kommer ju ändå att gå ner enligt Aleklett den yngre. Så varför plötsligt så stor oro från Aleklett den äldre.

    Observera att inlägget inte tar ställning till vilken Aleklett som har rätt. Men förvirringen har ökat och förtroendet har fått sig en törn.

  • By Mikael Malmaeus, 16 september, 2011 @ 10:01

    Jonas – det är så snurrigt att man blir mörkrädd. Läs detta en gång till – det var du själv som skrev det:

    ”Ju mer järnmalm, stål, skogsprodukter och livsmedel vi lyckas prångla ut på världsmarknaden desto bättre för den globala miljön. Detta eftersom vi i vår tillverkning släpper ut så mycket mindre koldioxid och metan än vad mottagarländerna gör i sin produktion.”

    Ja läs det gärna två gånger till. Tre gånger. Hur länge tror du att din sanning gäller? Ju mer vi producerar och konsumerar desto bättre. Idag, imorgon, i övermorgon, i all evighet? Finns det någon gräns när vi inte bör prångla ut mer skog, järnmalm och stål på världsmarknaden? Kan det vara så att planetens gränser börjar ställa andra krav någon gång?

    Mer är inte alltid bättre. Vad sägs om avtagande marginalnytta – för att tala ett språk jag tror att du förstår…

Other Links to this Post

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

Lämna en kommentar