Energieffektivisering som ökar utsläppen

När de europeiska politikerna gick på pumpen med en global klimatöverenskommelse sökte man desperat efter något annat man kunde göra. En second best-åtgärd som man kunde ägna sig åt i väntan på att det skulle gå att återkomma i huvudfrågan. Det är förklaringen till den senaste tidens fokusering på energieffektivisering. Inom EU har man under våren arbetat fram ett kompromissdirektiv på området. Sett ur politikernas perspektiv är den största nyttan med energieffektivitet att det är mer politiskt genomförbart, det finns mindre motstånd och att det är svårt att hitta någon som är emot effektivitet.

Energieffektivisering är bra på många sätt och det finns skäl att stimulera den. Problemet är bara att den intuitivt positiva effekten på klimatet inte alltid håller. Energiekonomen Jonathan Sample har analyserat frågan och ser till och med en risk för att energieffektivisering kan leda till ökade koldioxidutsläpp.

Grundläggande är att vi har fossilt kol bundet i marken. Det vi vill åstadkomma är att hindra detta kol från att hamna i atmosfären. Koldioxid som hamnar i atmosfären ackumuleras där under lång tid. Det som styr växthuseffekten är den totala mängden som ackumuleras. Det spelar roll hur mycket vi släpper ut per år, men den verkliga frågan är hur mycket vi släpper ut totalt över tid fram tills vi når nettonollutsläpp (när utsläppen matchar upptaget i växtligheten)

Om vi energieffektiviserar så blir effekten att nyttan av fossila bränslen ökar. Om en bil kan gå dubbelt så långt på en liter bensin så kan vi åka lika mycket som vi gjorde förut även om priset fördubblas. Utsläppen från bilen per år blir mindre, men det blir samtidigt attraktivt att fortsätta att köra med bensinbilar under många år framöver. Slutresultatet blir att minst lika mycket olja kommer att ha pumpats upp ur marken till slut än om vi inte hade energieffektiviserat. Det man möjligen har åstadkommit är att man har köpt sig lite tid som förhoppningsvis ger något bättre odds för teknikgenombrott inom konkurrerande teknologier.

Jag skrev ”minst lika mycket” eftersom det som samtidigt händer är att med ett högre pris på drivmedel blir det lönsamt att ta upp mer fossila bränslen ur marken. Med en bättre energieffektivitet tål konsumenterna högre energipriser och det blir lönsamt att exploatera oljekällor och skiffergas som annars skulle vara olönsamma. Energieffektiviseringen kan alltså leda till att mer koldioxid frigörs i atmosfären än vad som annars hade blivit fallet.

Jonathan Samples resonemang gäller under ett antal olika förutsättningar. Om det sker teknikgenombrott inom de utsläppsfria energislagen så kan de bli så kostnadseffektiva att fossila bränslen konkurreras ut ändå, det skulle vara en lösning. Energieffektiviseringar som är neutrala och effektiviserar lika mycket för utsläppsfri teknik som för fossila bränslen är inte problematiska på samma sätt. Om till exempel en ny elöverföringsteknik är mer energieffektiv så gynnar den både solkraft, kärnkraft och koleldning. Globalt råder dock en total dominans för fossil energiproduktion så även en energieffektivisering som är neutral på pappret kan i praktiken ändå gynna den existerande fossila infrastrukturen, mer än den potentiella nya tekniken.

Resonemanget om riskerna med energieffektivisering bygger på fallet att man satsar på energieffektivisering som ett substitut till koldioxidprissättning. Det är då det inte fungerar. Om man har ett pris på utsläppen genom koldioxidskatt eller utsläppsrätter så blir effekten en annan. Ett högt pris på olja stimulerar energieffektivisering. Och om det höga priset beror på en skatt så minskar vinsterna för oljeproducenterna och det blir inte lika lönsamt att ta upp de där sista dyra dropparna som vi helst vill har kvar i backen.

Energieffektivisering kan vara bra på många sätt och här finns några vettiga förslag att genomföra. Men att tro på den som ett trollspö löser alla våra problem är att hoppas för mycket.

DN DN2 GP GP2 GP3 GP4 GP5

I oljeeldningens Japan

Den politiska processen för att få igång de första reaktorerna i Japan fortskrider. I väntan på besked kan man ta en titt på den senaste japanska energistatistiken. Den här snabba statistiken är inte heltäckande. Den inkluderar de stora elbolagen som har monopol inom sina respektive områden. Därutöver förekommer en del privat elproduktion inom ramen för de stora fordonsindustrierna, som inte syns i dessa siffror.

Det första man kan notera är att elproduktionen rasade under året med så mycket som 5,8 procent. Det är en dramatisk nedgång och slår nedgången under krisåret 2008. Nedgången orsakades dels av att det inte gick att leverera ström direkt efter tsunamin när det fanns omfattande skador på distributionsnätet. Dels var nedgången stor under sommaren när det inte gick att täcka efterfrågan på el i och med att kärnkraften hade börjat skalas ner.

Sammanlagt under året minskade den tillgängliga kärnkraftselen med 43 procent. Den del av bortfallet som inte täcktes av minskad konsumtion kompenserades genom ökad förbränning. I den här grova statistiken kan man inte särskilja olika bränslen. I princip skulle det kunna ingå en del biobränslen, men i praktiken är det mest olja det handlar om. Importen och förbränningen av olja ökade snabbt. En uppgång skedde i produktionen av sol och vindkraft, men som framgår av diagrammet är de obetydliga i sammanhanget.

Ser man på den månadsvisa statistiken så framgår mönstret över året. Den första dippen i mars består av den kärnkraft som slogs ut och av vattenkraft. En kraftverksdamm skadades av tsunamin, men den var så liten att den knappast har någon påverkan. I övrigt handlade det om distributionsproblem som gjorde att man höll tillbaka produktionen.

Det som därefter händer är att reaktor efter reaktor stängs av och att återstarterna fastnar i politiska låsningar. Samtidigt skalas den fossila förbränningen upp.

Sol och vindkraft är för små entiteter för att synas i samma diagram. Under året ökade dock denna förnyelsebara produktion med imponerande 100 procent. Från 0,1 till 0,2 TWh. Ännu mer imponerande var dock uppgången mellan åren 2009 till 2010, då var ökningen 1000 procent, dvs en tiodubbling.

Det som i själva verket hände var att man hade en stark utbyggnad av vindkraften fram tills tsunamin slog till. Därefter har inte kapaciteten ökat nämnvart. Den ökade produktionen under 2011 är en så kallad överhängseffekt. som beror på den kapacitetsuppbyggnad som skedde under 2010.

Det talas mycket om satsningar på förnyelsbart i Japan. Men faktum är att det hänt väldigt lite på marken under senare tid. Under det senaste budgetåret sjönk nyinstallationerna med 70 procent.

UPPDATERING 16/6: Den japanska regeringen har idag beslutat att två reaktorer i Oi kan startas. Den första reaktorn beräknas komma upp i full effekt i början på juli.

SvD SvD2 SvD3 DN DN2 DN3 GP GP2 GP3 GP4 GP5 Skå

Elcertifikaten allt billigare

Prisnedgången i elcertifikaten fortsätter. Jämfört med för ett år sedan ligger priserna ungefär 25 procent lägre. Lägre priser på elcertifikat är främst en spegling av konjunkturförsvagningen, som minskar elbehovet och därmed gör att färre certifikat behövs. Därutöver påverkar expansionen av vindkraft marknaden. Mer vindkraft ger fler certifikat på marknaden och priset faller.

Att priserna går upp och ner är precis som det ska vara på en marknad. Själva poängen med elcertifikaten är att den målsatta utbyggnaden av förnyelsebar energi ska ske till så låga kostnader som möjligt. Just nu verkar det fungera alldeles utmärkt. Vindkraftsproducenterna är dock inte lika glada eftersom elcertifikaten är en förutsättning för att få ekonomin på aggregaten att gå ihop. Svensk Vindkraftförening har skickat brev till regeringen och visat kalkyler på att det nuvarande låga elcertifikatspriset riskerar att leda till en årlig förlust per aggregat på närmare två miljoner kronor.

Samtidigt fortsätter expansionen av den svenska vindkraften. Förra året sattes 354 nya aggregat i drift och elproduktionen ökade med 74 procent till 7,7 TWh. Det ska dock noteras att förra året var extra blåsigt. Genom elcertifikatsstatistiken kan man se att produktionen hittills i år ligger på plus 28 procent. Enligt Svensk Vindenergi är prognosen att det byggs 405 nya aggregat i år. Bland annat pågår bygget vid två stora projekt i Jädraås och på Blaikfjället. Man tror även på en fortsatt kraftig expansion under nästa år.

Frågan är dock vilken uthållighet man kommer att ha i branschen med låga priser på både elcertifikat och på själva elen. Situationen blir inte lättare av att spotpriset faller när det blåser som bäst. Att stoppa investeringar som är på gång är aldrig en lätt sak. Men i jämförelse med andra energiinvesteringar är vindkraft mycket mer inkrementell. Att skala ner ett projekt eller att stoppa nästa fas i en vindkraftpark är relativt lätt gjort. Den närmaste tiden kan bli rejält skakig i vindkraftsbranschen. Något som bland annat tas upp i aggregattillverkaren Siemens senaste delårsrapport:

”New orders were down 26% due to a lower volume from large orders in Germany. Challenging market conditions in Renewable Energy, including pricing pressure, are expected to continue in coming quarters”

GP GP2 Re SR AB

Återstart på gång i Japan

I början av maj stängdes den sista reaktorn av i Japan. Uppmärksamheten var stor i media och miljörörelse över att nu skulle det tidigare kärnkraftslandet visa att man visst kunde klara sig utan kärnkraft. Resultatet av den nedstängda kärnkraften har blivit elbrist, höga priser och ökad förbränning av fossila bränslen. Att reaktorerna har stängts av beror inte på någon medveten antikärnkraftspolitik. Det som har hänt är att de stängts för obligatoriska revisioner och att det sedan blivit trögt att få fram beslut för återstart, eftersom lokala politiker har haft veto.

Nu har det lossnat i den processen och i nästa vecka kan det komma beslut om återstart av två reaktorer i Oi. De lokala myndigheterna har redan ställt sig positiva. Premiärministern och regeringen är beredda att fatta beslut, men man inväntar åsikten från guvernören i Fukui. Efter ett beslut tar det några veckor att få upp reaktorn i effekt. Det börjar bli bråttom eftersom Japan under juli och augusti når en topp i elförbrukningen när behovet av luftkonditionering är som störst. Förra sommaren när man hade 11 reaktorer i drift fick under juli 18.000 japaner tas in akut på sjukhus på grund av värmeslag,  29 av dem dog. En ny het sommar utan några reaktorer alls i drift skulle utgöra en stor hälsorisk.

Det ska bli intressant att se om Japans återstart av kärnkraften får lika stor uppmärksamhet som dess ”nedläggning”.

DN DN2 DN3 DN4 DN5 DN6 DN7 DN8 DN9 SR SR2 SR3 SR4 SR5 GP GD